Mediernas nya leksaker

Under den senaste veckan känns det som om medieföretagen plötsligt börjar vakna ur en okunnighetens törnrosasömn. Man kan i varenda tidning läsa om det "nya" näthatet på mediernas krönikesidors (som de kallar bloggar) kommentarfunktioner samt att Västerbottens-Kuriren åker på däng för att deras nyligen inhandlade community Apberget inte har koll på några av de mest grundläggande grejorna när det gäller att driva community.

Vi kommer att få se mer av dessa gårdagens nyheter, allt eftersom medieföretagen känner sig nödgade att förvärva varsin community - utan att ha en susning vad de ger sig in i. Det finns nämligen inget nytt näthat. Jag som drivit digitala nätmötesplatser i 17 år vet mycket väl att de nya verktygen kan ge användarna en känsla av anonymitet. Oftast är den uppfattade anonymiteten av godo. Den gör att användarna vågar tycka och tänka utanför de ramar som klassen, orten eller landet stöpt dem i. Den gör att man kan prova olika roller, att man kan vara någon annan än den som ens umgängeskrets påtvingat en.

Men den uppfattade anonymiteten gör också att du kan bete dig illa mot andra. Oftast är det lika mycket bådas fel om två träter. I vissa fall ger du dig på någon oskyldig, för att du har en dålig dag, eller för att du mår dåligt konstant. Detta ser vi varje dag på vilken skolgård eller arbetsplats som helst. Det finns dock en social kontroll som dämpar dessa negativa element. Den finns finns sällan på nätet i samma omfattning. Här är nätmötesplatsen LunarStorm unik. Eftersom nästan 25 av varje klass på 30 elever är LunarStorm-medlemmar, och du är dig själv, så återfinns en social kontroll som liknar den på skolgården. Denna förutsättning finns inte på någon annan nätmötesplats - vilket ofta medför ett hårdare klimat. Det finns dock gott om vertyg och metoder för att dämpa avarterna ordentligt. Det är dock försvinnande få nätmötesplatser som har kunskap om, eller verkar anstränga sig att göra någon ordentligt åt det. Många nätmötesplatser drivs dessutom av ungdomar som inte har någon erfarenhet av hur människor är funtade, och hur man tar människor. De tenderar att fokusera på lattjo funktioner.

Och det är bland dessa säkerhetsnegligerande/omedvetna nätmötesplatser de glatt oanande medieföretagen nu bjuder upp till förvärvsdanser. De flesta uppköpen kommer bli problematiska, då det långt ifrån räcker att "slänga in lite affärskompetens bland communitygrabbarna". Det kan bli dyrköpta erfarenheter för medieföretagen då de inte har kompetens (eller vet vilken kompetens som behövs), för att skala upp en community från källarprojekt till ett lönsam, trygg och kul mötesplats som inger respekt bland både användarna och de som har makt att påverka förutsättningarna för användarnas nyttjande av sajten, ex. föräldrar, lärare och politiker.

Att driva en community är oerhört svårt att göra inom ramarna för ett traditionellt medieföretag. En community är inte bara en titel för att fånga en förlorad målgrupp, det är en spröd organism innehållandes tusentals människor och deras tankar och behov. Den behöver en professionell, förstående, analytiskt tänkande, översocial värd, inte en redaktör som inte orkar med användarnas ibland hårda ord mot denne eller mot varandra.

Många medieföretag kommer med hårda corporatenypor, okunskap och panikreaktioner inför det okända, att köra sina nyförvärvade leksaker i diket. Och det till förmån för de oberoende nätmötesplatserna som förstår människor och internet.

Av Rickard Eriksson · 10 maj 2007