Nätet dras åt kring nätet

Västvärlden övervakar snart allt vi gör, samtidigt som den jagar visselblåsare som uppmärksammar allehanda brister. Dessutom begränsas vi mer och mer i vad vi ska tycka och ta del av. Storbritanniens "frivilliga" Pornwall väntas bli betydligt bredare, och omfatta allt som inte är Pleasantville på internet. Och yttrandefrihetens förmodat främsta ivrare, medierna, stänger ned kommentarsfält på löpande band. Nästan omärkligt tvingas vi in i ett bekvämt, fredagsmysigt informationsmörker. Och kanske vill vi ha det så.

Globaliseringen och internet gör att nationalstaten som begrepp blir alltmer irrelevant. Västvärldens länder förlorar mer och mer kontrollen över sina medborgare, samtidigt som de desperat kämpar för att upprätthålla en konkurrenskraft och en välfärdsmodell som håller på att flytta till hungrigare länder i öst.

Minskande skatteintäkter i kombination med skenande pensions- och äldrevårdskostnader gör att man måste jaga kostnader. Den enkla vägen blir ofta ettorna och nollorna. Finns det en teknisk möjlighet att "googla" fram pågående våldsbrott, skattefiffel, sjukförsäkringsbedrägerier, eller profilera fram människorna som kan tänkas begå brott - självklart använder man, eller kommer att använda ett sånt verktyg. Det är alldeles för lockande, och betydligt billigare än att bemanna upp med patrullerande poliser och skattmasar på gator och torg.
     Det sägs att vi fått det kontantlösa samhället för att minska rånrisken och för att krångla till det för den organiserade brottsligheten. I själva verket får vi ett system som erbjuder fullständig, digital spårbarhet i samtliga monetära transaktioner människor emellan. Lägg till initiativen Prism och vårt egna FRA, så uppnås fullständig spårbarhet i snart alla mänskliga interaktioner.
     Visst är det bra att hitta kostnadseffektiva sätt att motverka terrorism. Problemet är att myndighet efter myndighet kommer att vilja få tillgång till detta ymnighetshorn av värdefull kunskap. Skattemyndigheten och Försäkringskassan kanske redan står och stampar i farstun. Försäkringsbolag och personalrekryterare hade nog inte tackat nej. Sakta men säkert kommer vi att vänja oss vid det. Tills vi märker att det slår tillbaka mot oss, men då är det alldeles för sent att gå tillbaka.

Men inte bara våra egna politiker vill bevaka oss. Västvärlden förlorar konkurrenskraft till öst. Välfärdsmodeller och hela vår försörjningsförmåga sätts på svåra prov. Därför finns det ett stort intresse av att få tillgång till information som ger respektive nation fördelar, och sätta käppar i hjulet för de andra. Detta är inget nytt, men den nya kraften i ettor och nollor gör detta exponentiellt mer kraftfullt. Digitala sökrobotar blir betydligt kraftfullare än kärnvapenrobotar.
     För USA kan det gränsöverskridande övervakningsverktyget Prism bli lika viktigt som militären och Hollywood för att främja den amerikanska drömmen. Och svenska makthavare lär inte vilja vara sämre. USA har dock en enorm fördel. Västvärldens privatpersoner och en hel del företag och myndigheter huserar sin kommunikation i det digitala molnet, centrala servrar som huserar mängder av kunder. Ofta ligger dessa moln i USA, lätt åtkomliga för amerikansk lagstiftning och nyfikna myndighetsögon. Många svenska kommuner och utbildningsinstitutioner har sina mejllådor hos de stora nätaktörerna i USA. Utrikesminister Bildt jobbkommunicerar delvis med sitt Gmail-konto.

Barack Obama tog nyligen bort en visselblåsarpositiv text från sin sajt. Istället har visselblåsare blivit högvilt. Ingen och inget får riskera nationalstatens möjligheter att göra vad som krävs för att upprätthålla dess kraft. Detta krockar kraftfullt med alla de människor som växt upp med internet, i kombination med nationalstatens minskande betydelse.

Kanske skulle vi nu behöva mediernas fulla kraft, men de är handlingsförlamade och vingklippta av sina egna kriser. Istället tar de några steg tillbaka in i sin comfort zone genom att ta avstånd från internets styrkor, bland annat genom att stänga ned sina kommentarsfält - för att de inte begriper hur de ska hantera dem.

Alla har nåt att dölja. Alla har skelett i garderoben, från små pinsamheter till något betydligt värre. Allt beror på betraktaren och dennes syften. Alla vill själva ha åtminstone en liten möjlighet att själva kontrollera om, när och inför vem hemligheterna ska avslöjas inför. Här en fyndig men samtidigt gastkramande dialog från en välspridd seriestripp:

Lilla pojken: Pappa säger att du spionerar på oss.
Barack Obama: Han är inte din riktiga pappa.

Den som har ALL information vinner alla strider - på ett eller annat sätt. Före sökrobotarnas tid hade ingen all information. Det fanns en enorm tröghet i all informationsinhämtning, vilket gjorde att du som Svensson eller Sverige sällan togs fullständigt på sängen av någon som kände till alla dina brister och svagheter.

Jag är ingen ortodox foliehattsivrare av "Information wants to be free". Jag köper och hyr hellre filmer än laddar hem dem piratvägen. Jag röstar inte på Piratpartiet. Men vem ska man rösta på nästa år om man börjar bli djupt bekymrad över vad som håller på att hända? Jag har ingen aning. Har du?

Bonus från mig

Av Rickard Eriksson · 27 juli 2013