Det skrivna talspråket

Det är 143 år sedan Charles Darwin publicerade det omtvistade verket "The Origin of Species", vars slutsatser ifrågasattes i många år innan forskarvärlden föll till föga. Darwin lanserade uttryck som "det naturliga urvalet" och "den starkes överlevnad". Han menade att vår faunas och floras utseende, egenskaper och verktyg befinner sig i en ständig förändrings- och effektiviseringsprocess. Begreppet människa är egentligen bara en ögonblicksbild av människan just nu när du läser detta.
Vårt utseende och våra egenskaper förändras relativt långsamt, men verktygen förändras ständigt utifrån rådande omständigheter. Ett av de viktigaste verktygen är språket. Detta verktyg gör att vi kan samordna insatser, lära oss av andras handlingar, tänka effektivare och umgås. Språket förändras ständigt och språkvårdare har fullt sjå med att kompromissa mellan förbättring och bakåtkompatibilitet. Varje generation har tillfört nyheter och skalat av onödigheter utan någon större tanke på de språkvårdare och svensklärare som river sitt hår. Talspråket blir enklare som vardagsverktyg och skriftspråket går mer ihop med talspråket.

Det har tidigare varit ganska enkelt att dela upp språket i talspråk respektive skriftspråk. Framöver kan det bli något svårare och skurken alternativt hjälten är de nya verktyg de unga anammat, i form av mobiltelefoner och Internet. Idag umgås de flesta ungdomar både analogt och digitalt. De digitala samtalen är vanligtvis textbaserade - alltså talspråk i skrift med begränsat antal tecken, skrivna med talets hastighet. Man skulle kunna tänka sig att avsaknaden av ansiktsuttryck, gester, ögonkontakt, röstläge och andra effekter inte kan förmedlas i ett textbaserat samtal människor emellan. Alltså borde en sådan konversation vara ganska endimensionell och fattig. Naturligtvis, om det nu inte vore så att språket ständigt anpassar sig till miljön - en slags språklig evolution.

Vad har då dessa unga språkingenjörer gjort med sitt "nätspråk" för att kunna simulera de flesta dimensionerna av ett riktigt samtal, med de sämsta förutsättningarna? Grundläggande är att onödigheter skalas bort. Ord förkortas, både vedertagna men också av gruppen skapade förkortningar. Ansiktsuttryck, känslostämningar och gester förmedlas med speciella symboler och koder, s.k. smileys. Upprepade vokaler i ett ord visar intonation och består budskapet av versaler betyder det att man skriker. Talspråk i skriftform saknar samtalspartnerns ansikte, röst och klädstil, därför vill man gärna klä sitt nätspråk med en identitet, något som kan uppnås genom att stava vissa ord annorlunda och leka med språket utan hämningar.

De som inte tillbringar tid i ungdomarnas digitala värld kan nog förfasa sig över den "dåliga" svenskan och kanske med all rätt. Dock brukar de unga kunna hantera språket på olika sätt i olika sammanhang. Precis som man inte använder kompisspråk när man håller föredrag så använder man inte nätspråk när man skriver uppsats, undantaget små överlappningar.
Det nya textbaserade talspråket är, med hänsyn till begränsningarna, förvånansvärt effektivt och nyansrikt. Och än så länge är nätspråket relativt lättförståerligt för de som inte tillbringar tid i ungdomarnas digitala värld.

Av Rickard Eriksson · 18 november 2002