Paya hyran med njuren

I dagens Expressen skriver Fria Moderata Ungdomsförbundets ordförande Ulrik Franke ett debattinlägg där han menar att världen skulle må bättre av att den globala handeln med organ legaliseras. Han menar att den i öppenhetens ljus skulle göra att färre fattiga donatorer i tredje världen råkar illa ut och slipper bli blåsta.

Det är för jävligt att västbor utnyttjar den fattiga världens situation, vilket vi tenderar att göra på alla håll och kanter. Men trots den dödsdömde västlänningens desperata längtan efter ett organ som ska förlänga eller underlätta det fortsatta livet, så finns inget försvar till att via den svarta marknaden utnyttja de som måste riskera liv och offra lem för att en underbar västbo ska må bra. Det är nog både jag och Franke överens om.

Men att låta den fantastiska (vita) marknaden lösa allt, så som Franke (och alla i hans förbund) föreslår känns på något sätt känslokallt, och som ett typiskt logiskt resonemang som en superhjärna som pluggar teknisk fysik skulle kunna komma dragandes med (Franke pluggar just detta).

Om man legaliserar organhandeln i Sverige så kan förstås Anders sälja sin njure för att betala av båten. Men i praktiken riskerar de utsatta svenskarna, som har svårt att få ihop till brödfödan, att vara de som är tvingade till detta som en sista ekonomisk utväg. Tänk den dagen när en moderat regering ändrat socialbidragsreglerna så att organ räknas som ekonomiska tillgångar, som måste avyttras innan man får bidrag. En tät jäkel kan köpa sig rätten att karva i andras kroppar, eftersom de, med sina handelsvaror till kroppar, inte har något annat val. Utifrån Frankes resonemang så skulle man likväl kunna legalisera narkotika, prostitution och svartsprit också.

Man blir lätt mörkrädd när man får känslan av att briljanta politiska teoretiker använder empatin som retoriska schackpjäser för att vinna en seger vid talarstolen, men inte har förmågan att känna empati själva. Grabben blir nog en utmärkt politiker - och säkert en framgångsrik sådan. De brukar säga att man föds som socialist, men åldras som moderat. Jag har blivit tvärtom. Från att som fjortis ha tolkat världen med krass, kall intellektuell logik, till att se och känna hur ömtåliga, ibland oförnuftiga och liderliga människor är - och att man bör ta hand om varandra. Och tur är väl det att vi är sådana. ;)

Av Rickard Eriksson · 24 januari 2007