Redaktionellt innehåll - värt vatten?

I Resumé-artikeln "Kvällstidningarna vill ta betalt på nätet" försöker Aftonbladets nätchefredaktör Anders Gerdin skaka nytt liv i idén om att ta betalt för redaktionellt innehåll på nätet. Orsaken är att pappersupplagan sjunker till förmån för deras egna gratistidningar och gratisläsandet på webben.

Jag är övertygad om att en del tidskrifter kommer lyckas att ta betalt för nätbaserat redaktionellt innehåll, åtminstone på sikt, när betalsätten förenklas och ger bättre marginaler - helst ett myntinkast på datorn. Men det måste vara unikt innehåll. Kvällstidningarna innehåll är till väldigt stor del generiskt, utan minsta spår av unikitet. Om Aftonbladet väljer att ta betalt för en artikel eller ett videoklipp om Britney Spears håravrakning, så kan vem som helst förstå att Expressen låter denna nyhet vara gratis. Om kvällstidningarna formar en kartell där båda tar betalt för den artikeln, ja, då finns det tusentals andra sajter att läsa om samma sak, en del på svenska, de flesta på engelska och några andra språk. Kvällstidningarna har under ett antal år börjat gräva sin egen grav där de mer och mer fokuserar på syndikerat innehåll, nöje och rewrites av allt möjligt. Och då blir det nästintill omöjligt att ta betalt för det redaktionella innehållet.

Jag tycker i och för sig att det är irrelevant att kategorisera medier så som det görs idag. Nu har vi en värld där ögonparen och plånböckerna riktar mycket uppmärksamhet åt andra medietyper, exempelvis användarskapat innehåll. Och här har jag en tes. Mitt tidigare hjärtebarn LunarStorm var den första svenska sajten som i stor skala lyckades ta betalt av användarna. Men en community innehåller unikt innehåll. Det din kompis sagt, finns bara på den plats där personen skrev det. Du kan inte surfa till en annan sajt för att läsa detta. Egentligen var det inte innehållet vi tog betalt för, utan en rad tjänster där du kunde påverka hur andra uppfattar dig, samt hur många som såg dig. På samma sätt som betaltjänsten Aftonbladet Plus nästan helt lever på en av sina tjänster, Viktklubben, och inte på det övriga redaktionella innehållet.

Om nätet funnits för 30 år sedan så skulle man nog kunna ta betalt för journalistiska tjänster. Men idag, när den stora mediekoncentrationen skapar en riklig mängd lågkvalitativt och ickeunikt innehåll, så är det omöjligt att ta betalt för det i stor skala. Musikbranschen har gjort en liknande resa. Redaktionellt innehåll har blivit lika kvalitetsdegraderat som musik - ett bakgrundsskval man förväntar sig ska vara gratis.

Papperstidningar har fortfarande en stor relevans eftersom de är som buteljerat vatten. Innehållet har inget större värde, men det förpackas i en smidig nedkyld förpackning, kan köpas när man är på språng, och kan konsumeras när man inte har tillgång till rena glas och diskmaskin.

Av Rickard Eriksson · 29 mars 2007